söndag 30 oktober 2011

Sifferproblem....igen

S har igen fått lite sifferproblem. M har nämligen räknat ut att SD:s inflytande bara är avgörande i 11% av omröstningarna. I alla andra omröstningar så röstar antingen MP, S eller alla med Alliansen och då är det så kallade "inflytandet" från SD totalt meningslöst.

Ljugholt har haft problem med siffror mest hela tiden, och jag har en känsla av att han inte riktigt befolkat sin ekonomiska avdelning ännu. Ni som minns, så fanns det i våras 1 praktikant som aldrig gjort en budget förut som arbetade med ekonomiska frågor på S kansli. Man pratade om "om organisering" men efter en sådan höst vi har haft bakom oss så undrar man inte om praktikanten också har slutat och man inte hittat någon ersättare.

Finanser har varit S akilleshäl i alla år, men jag trodde att det fanns smartare personer i politiken. Tyvärr verkar S organisation rensa ut de.

S verkar ändå mena att eftersom SD röstar "med" regeringen i 90 procent av fallen så är de samarbetspartners. Håller med Anna Kinberg batra Kan man inte säga samma sak om MP och S då, då de faktiskt röstar "med" regeringen i så många frågor?


Ett helt annat ämne som jag var inne på i en kommentar igår på en annan blogg är S stora paradox. Det finns grupper som efter lång och dyr utbildning får jobb som betalar sig så dåligt att de över hela sina liv förlorar stora mängder pengar än om de inte hade utbildat sig (de pengar de kunde tjänat under studietiden + studielånet som betalas av).

S vill ändå att folk skaffar sig utbildning, eftersom det genererar mer pengar i statens kassakista. Problemet blir motivation. Vilken motivation har en person att utbilda sig till Grundskolelärare? Lön? Aldrig. Förmåner? Lång semester...... inget mer. Att man vill arbeta med barn? Rimlig motivation. Sjuksköterskor samma sak.

Vad jag vill mena med detta är att många högutbildade idag, speciellt på den lägre änden av löneskalan, som är riktigt irriterade över att för att de arbetar med det de vill arbeta med så måste de, över en låååååååång tid betala extra för att få göra det. Jag är för progressiv skatt, men staten måste kunna gå in och ge "skattereduktioner" för vissa arbetsgrupper där lönen helt enkelt är för låg. Staten har dock inget att göra med arbetsgivarorganisationer och styra de toppstyrt. Detta för att göra högre utbildning attraktivt igen. Utan dessa människor skulle Sverige stanna, på samma sätt som att landet skulle stanna utan alla de byggjobbare, administratörer, städare m.m. som också behövs.

S paradox ligger i att man vill att ALLA utbildar sig, men då blir lönerna så låga för högutbildade (och i vissa är det låga löner trots arbetskraftsbrist, vad säger det om hur "konkurrensen" fungerar där) och så få som arbetar med jobb som inte kräver utbildning att de lönerna hamnar så högt (relativt) att det inte finns en lönemotivation att utbilda sig alls.

Och kom inte med att "Då importerar man bara billig arbetskraft från andra länder", kom med statistik som säger att det är massivt organiserat så kan jag tro på det. Jag menar inte 1 artikel om 20 personer, utan om företag som arbetar med 100% och tusentals arbetare.

Tidningar: Exp SvD SvD

Bloggar: SSV

1 kommentar:

Anonym sa...

Att S alltid tjatar om att alla skall ha hogskoleutbildning aer ju ett faktum. Men de kanske skulle "se om sitt eget hus" lite mer och till att botja med vaelja en hogre utbildad partiledare som inte har sa stor problem med siffror.